Senast lästa bok: Spåren vi lämnar efter oss av Pernilla Ericson

Titel: Spåren vi lämnar efter oss

Författare: Pernilla Ericson

Utgiven av: Harper Collins 2016 i Stockholm

Antal sidor: 349

Kort beskrivning: Ett antal brutala kvinnoöverfall sker utefter den gröna linjen, en del av Stockholms tunnelbanesystem. Polisen saknar spår och verkar i det närmsta famla i blindo efter gärningsmannen/männen. Utan att polisen egentligen kommit närmre, så eskalerar attackerna mot kvinnorna och det står snabbt klart att någon kommer att mista livet om inte gärningsmannen/männen snabbt åker fast. Den inofficiellt avstängde polisen Liv får en oväntad möjlighet att djupdyka ned i fallet och jakten kan börja.’

Spåren vi lämnar efter oss. Pernilla Ericson.


De där männen sprider skräck. Det är som terrorism mot kvinnor – Ericson. S 170.

Den senaste boken jag läst är ett av sommarens bästa fynd. Det är en spänningsroman av debutanten Pernilla Ericson. Boken är ett uppfriskande inslag bland travar av böcker som håller sig till gamla klichéer. Inga feta gubbar med alkoholproblem och trasiga barn så långt ögat kan nå. Istället blir man serverad coola karaktärer vilka visar upp andra sidor av mänskligheten än dem man är vana att se bland författare som till punkt och pricka följer den svenska deckarmallen.

Om Pernilla Ericson: Pernilla är journalisten som vågade riskera allt för att följa sin dröm. Hon har jobbat både på Aftonbladet och på TV4. Hon är engagerad i olika samhällsfrågor och finns att följa på olika sociala medier. Inspiration till ERLA-gruppens första fall fick hon genom kontakt med flertalet kvinnor som blivit utsatta för olika övergrepp, vilka hörde av sig efter ett uppmärksammat reportage som Pernilla skrivit på samma tema.

Om Spåren vi lämnar efter oss

Med korta kapitel berättar Ericson sin drabbande historia med ett grymt driv. Det är en välskriven roman som är väldigt lätt att ta till sig (jag läste den på strax över en dag). Språket är enkelt utan att bli banalt och det är fruktansvärt befriande att slippa de gamla vanliga klichéerna. Någon på AB jämförde med Stig Larssons Lisbeth Salander vilket i och för sig kan vara positivt även om jag tycker att det är fel. Visserligen finns det en kvinnlig hacker med i historien och en polis som kan slåss. Men att en polis lär sig slåss förutsätter jag som normalt och de trick som den här hackern håller på med är på en sådan nivå att jag antagligen skulle kunna läsa mig till de flesta av dem själv om jag fick tid på mig. Jag tycker det säger mer om Aftonbladet-gubbens referensramar än om den här boken, men det är jag det.

En bra deckare ska naturligtvis innehålla något mer än endast en spännande historia. Ericson har skrivit en bra deckare och det är tydligt att hon vill mer. Bokens undertext syftar till att problematisera och synliggöra det sexuella våld som män världen över dagligen utövar gentemot kvinnor, inte bara för egen njutnings skull utan även för att befästa sina maktpositioner i vardagen. Hur våldtäkt används som ett sätt att tysta eller straffa kvinnor. Inte bara i krigsområden utan även inom ramen för svenska villaidyller. Boken exponerar även hur halva vår befolkning, som en direkt följd av många mäns behov att kompensera sina brister med dominans, tvingas leva i skräck för att någon från den andra halvan skall se deras kroppar som lovligt byte, antingen för njutning eller för maktutövning.

Precis som Ericson skriver, är det ständigt överhängande hotet att likna med terrorism. Skillnaden är bara att det är vi män, och inte religiösa fanatiker, som använder terrortaktiker för att hålla kvinnor på sin plats. Ericson gör det bra och beskriver hela spektrat från anonymt näthat till rent sexuellt våld utan att det känns konstlat. Det är på många sätt en viktig bok gömd i en spänningsromans pärmar.

Det är befriande och på samma gång naturligtvis skrämmande att läsa en historia som saknar den romantisering av det sexuella våldet som brukar ingå när män försöker skildra mäns våld mot kvinnor. De normala sexscenerna fungerar som en perfekt motpol och Ericson lyckas på ett enkelt men briljant sätt visa det fruktansvärda i sexuella övergrepp.

Förhoppningsvis får boken många människor att haja till och tänka efter. Jag gjorde det i alla fall. Vilken roll spelar jag själv för bibehållandet av en så fruktansvärd kultur? Ser jag tyst på när andra använder sexuellt våld, psykiskt eller fysiskt, för att trycka ned kvinnor. Använder jag det till och med själv och i så fall varför ändrar jag inte bara på mig?

Jag reagerade främst på: ”Så jag använde redskap”. Utan att ge bort för mycket så kommer ni att förstå när ni kommit så långt. Då kan vi diskutera vidare.



Omdöme:

Oavsett hur intressant och aktuellt det underliggande temat för en bok är så spelar det ingen roll så länge historien inte håller. I sådana fall läser ingen boken och budskapet blir liggande. Pernilla Ericson har skrivit en, på många sätt, fantastisk debut. Den är rapp, spännande och lagom smart. Precis som en bra deckare skall vara. Den skriver inte sitt budskap i pannan på läsaren utan låter denne själv komma till insikt om vad författaren egentligen vill ha sagt.

Jag läste den som sagt på strax över ett dygn och jag tyckte mycket om den. Jag rekommenderar alla att läsa den och jag lovar att ni kommer ha svårt att lägga den ifrån er. Jag vet att Ericson just nu skriver på en uppföljare och jag ser enormt mycket fram emot att läsa den.



 

En annan recension av samma bok – Lottens bokblogg

Pernilla på Twitter 

FacebooktwitterFacebooktwitter

You may also like...