Sveriges nya asyllagstiftning är dålig och trött politik.

Det har nu gått någon vecka och fokus har flyttats bort från de nya hårda asyllagarna som Sverige inför. Jag och många andra var förbannade och kände oss svikna, framför allt av hycklande S-politiker. Den ”feministiska”-regeringen som lade fram och röstade igenom det hårdaste slaget mot Syrien-krigets kvinnliga offer, slog alla rekord när det gäller att gå emot sina väljare samt sin ideologi. Mitt i kaoset fick jag en fråga från en vän om jag kunde förklara varför jag tyckte själva förslaget var dåligt och vad jag tyckte man borde göra istället. Det blev en diskussion som mynnade ut i det här inlägget…


Om Sveriges nya asyllagar – varför är det dåligt politiskt arbete?

Jag tänker att integrationen är den viktigaste punkten. Fungerar den hjälpligt blir flyktingfrågan inte så laddad. Ju längre människor sitter i ren ”förvaring” belastar de samhället. De kostar pengar men saknar samtidigt möjlighet att bära sina egna kostnader.

En lag som gör uppehållstillstånd tillfälliga omöjliggör i stort sett integration. Individen blir sittande i systemet utan chans att komma ur. Vem anställer någon som om ett år kan skickas hem? Och vem blir motiverad till att ta sig in i ett samhälle som man kanske blir utkastad från vid årsslutet utan att man själv har någon möjlighet att påverka utgången av beslutet.

Eftersom det är olagligt att skicka tillbaka människor till platser där krig råder (?) så blir det högst troligen så att tillstånden kommer att förlängs i oändlighet tills kriget (om det) tar slut.

Ingen vet hur många år det kommer ta innan Syrien är att räkna som en plats dit vi kan avvisa människor utan att samtidigt direkt skriva under deras dödsdomar. I snitt tar det sju år för en invandrare att etablera sig på ett sådan sett att denne kan bära sin egen kostnad (jämför med oss infödda som inte sällan tar 20 år på oss och ibland ännu längre. Med den här lagändringen kommer det antagligen dröja längre, om det alls kommer att ske.

Belastningen både på vår välfärd och på människors psykiska hälsa kommer alltså högst troligen att bli högre än innan,

Punkt två, där familjer skall splitras genom begränsad familjeåterförening, ser jag bara som barbarisk. Hade vi själva accepterat en status som andra klassens människor och att våra barn sågs som collateral damage? I slutändan påverkar såklart även detta möjligheten till snabb och effektiv integration. Vem kan starta ett nytt liv här så länge man inte vet om man skickas hem efter ett år, eller om ens barn kommer att överleva som strandsatta i en krigszon.

Jag personligen tycker att det är skamligt att vi tidigare stängt alla tillgängliga säkra vägar in i vårt land för människor som flyr (flyg och färja exempelvis). Nu stänger vi även dörren till möjligheten som tidigare fanns, att en far eller mor, ensam kunde ge sig ut på den dödligt farliga illegala vandringen till Sverige, för att senare med ett beviljat uppehållstillstånd i fickan ha möjlighet att sätta sina barn/make/maka i säkerhet via flygplatsen.

Allt detta samtidigt som Sveriges ekonomi går på högvarv.

Jag anser att man borde ta reda på exakt hur många människor vi har kapacitet att rädda rent praktiskt. Sedan sätter vi vår årliga kvot precis där. Varken mer eller mindre. Vi borde låta dem ta flyget hit och när de sedan är här så måste vi integrera dem så snabbt som möjligt. ”Förvaringen” måste bli en så kort period som möjligt och de drunknade offren så få som möjligt. Då skulle vi sätta en standard som vi kunde förmått andra länder att följa istället för att som nu, lägga oss på den absolut lägsta standarden som EU tillåter.

Det som är viktigast av allt är att inte glömma bort att det är människor, inte grisar, som flyr och vilka vi har att göra med. Ren ”förvaring” är ovärdigt ett land som Sverige. Och om inte vi kan bättre, vem skall då kunna?


Asyllagen har funnits i denna form sedan -85. Den har överlevt både Balkan- och Gulfkrig. Den hade nog kunnat överleva Syrien med om vi hade velat. Nu är det dock som så att omvärldssituationen har förändrats de senaste åren och kanske är det riktigt att vi behöver förändras med den. Jag anser bara att man skulle kunna göra det med hedern i behåll.

Det som saknas i dagens debatt är nyanser. Den borde inte handla om antalet försvunna väljare. Den borde handla om exakt hur många flyktingar Sverige kan ta emot. I dagsläget är SD tydligast i frågan och ser på sikt helst inte någon invandring alls. Vänstern slår bakut och vill mer eller mindre ta alla, vilket såklart inte heller är realistiskt. Men de har i vilket fall en åsikt. Jag frågar mig varför inte L, S, KD, eller M tar tag i frågan och utifrån sin ideologi faktiskt överlägger hur många man vill ta emot och hur man skall integrera dem snabbare. Som det är nu tävlar dessa partier bara i ett race mot botten där SD sätter standarden och S ett år senare lägger fram deras förslag och röstar igenom dem. De säljer alla sin själ till djävulen om ni så vill. Kvarstår gör C som faktiskt visat att man vill komma med alternativ utifrån sin ideologiska ståndpunkt. De vågade dessutom göra det som S inte vågade, att rösta anständigt när det kom till SD/S förslag om splittrade familjer och tillfälliga uppehållstillstånd.

Jag vet inte om det är 30 000 eller 300 000 som vi har kapacitet att ta emot på ett bra sätt men det är upp till olika partier att övertyga mig om det ena eller det andra. Som det är nu kan jag välja SD, V eller C om jag vill ha ett parti med en ideologiskt baserad agenda. De andra slåss om de få procenten som ”inte vill rösta på SD egentligen” genom att anamma deras ideologi i frågan.

Ni som läst texter av mig innan vet att jag förespråkar en generös flyktingpolitik men man måste givetvis inte tycka som mig. Det som dock inte alltid framgår om man tittar på hur S och M agerar är att man inte måste tycka som SD heller.


FacebooktwitterFacebooktwitter

You may also like...