Stolt nationalist i två dagar till

Egentligen har jag semester men jag var tvungen att skriva av mig lite frustration…

Jag har under sju år som utlandssvensk varit Sveriges störste nationalist. Jag har försvarat, hyllat och berättat om mitt fosterland även när ingen velat lyssna. Så fort någon sagt något dåligt om oss har jag lagt armarna om mitt land och tagit smällarna med min egna kropp. När någon sagt något bra har jag varje gång lyst upp av glädje. Varför? För att jag är en förbannat stolt svensk som vårdar mina mor- och farföräldrars arv så varsamt jag kan.

– Säger du något dumt om mitt land hämtar jag hagelbössan…

Så var det till och med i fjol. Sedan dess har lågan falnat allt mer. Om två dagar är det fullt möjligt att min nationalistiska ådra slocknar helt…


Det är inte den stundande penis-festen till min namnes ära (heter Frej i förstanamn, så nu är det ute) som bekymrar mig. Om Jimmy vill sätta på sig sin gamla folkdräkt och hoppa groddans kring en upp- och nedvänd kuk tryckt i jorden så får han såklart göra det. Jag skiter i folkdräkter och fiolmusik i år. Istället är det den sittande regeringens stundande hån mot mina mor- och farföräldrars arv som får det att vända sig i magen på mig.

Min mormor föddes i ett fattigt hem i urskogens Värmland. Hon tog sig via sina fosterföräldrar och studier till SEB i Stockholm och avslutade så högt upp i organisationen som en kvinna på den tiden kunde komma. Min farfar föddes i Järvsö som son till den lokala häradsbetäckaren. Han växte upp hos sin mormor och morfar och slet sedermera till sig en ”ett-öres”-ingenjörstitel som tog honom till Walsverket i Smedjebacken. Min morfar flydde sin våldsamme fars hem i Stockholm tillsammans med sin mor i en tid då en ensam kvinna med barn stod allra lägst på samhällsskalan. Farmor var ekonomisk flykting från Tyskland som trots att hon inte kunde koka ett ägg tog anställning som hemhjälp/piga på en gård i ett främmande land. Alla fyra började på minus, kämpade sig upp och hjälpte till att bygga det land som vi (ni) idag bor i. Ingen av dem skulle någonsin kommit på tanken att rösta på ett parti som skiljde föräldrar från barn vid gränsen eller älskande från varandra på två sidor av havet.

Ingen av dem lever idag men om de gjorde det hade de varit än mer förbannade än jag. De kämpade alla med oddsen mot sig. De tog sig fram genom liv som började i en fattigdom vi idag inte längre känner. De slutade alla sina dagar med att titta ned på det fantastiska livsverk de byggt. Landet Sverige. De byggde det tillsammans med andra. Med hårt slit och framförallt kärlek till varandra.

I mångt och mycket skulle de, om de verkligen tänkte efter, kunna identifiera sig med alla de människor som på sina bara knän idag ber oss om beskydd och en chans till att överleva. Jag är säker på att de hade tänkt efter. I deras Sverige hade alla en chans. Även de som hade haft oturen att födas i ett land med andra förutsättningar fick plats här. Greker som flydde fascismen fick jobb, Chilenare som undslapp Pinochets skräck-arenor fick sova bättre om nätterna, mina vänner, med vilka jag växte upp, slapp bli våldtagna och mördade i Tuzla. Det var så det var, och så det borde vara. Såklart hade mina äldre också tankar om utlänningar som idag knappast skulle ses som politiskt korrekta men de tummade inte på det principiella. Jag minns till exempel när min morfar mitt i sin demens sken upp och sa:

det är så fantastiskt att de (alla med mörk hudfärg) kan komma hit och skapa sig nya liv, när jag var yngre fanns här inte speciellt många, nu är de överallt. Är det inte otroligt?

Sverige var ett land som folk byggt tillsammans och kunde man hjälpa människor som hade det svårare än en själv så skulle man göra just detta. Det var så det var.

Det är uppenbarligen inte så det är längre…


Om två dagar röstar regeringen (individuella politiker av kött och blod) antagligen igenom det största humanitära sveket en svensk regering stått för sedan vi skickade hem balterna till en säker död. De tvingar kvinnor och barn ut på små båtar över öppet hav. Regeringen vet vad de gör, tro inget annat, de skiter bara i konsekvenserna (om inte någon miljöpartist får för sig att gråta krokodiltårar igen det vill säga).

Sveriges regering vill införa tillfälliga uppehållstillstånd och begränsa familjeåterföreningen. De vill inte att någons barn längre skall kunna ta en säker väg hit. Istället vill Sveriges regering aktivt verka för att även mammor och deras småbarn skall behöva riskera sina liv på den extremt farliga vägen till Sverige. Regeringen vill heller inte att folk som lyckats ta sig hit skall få en chans att börja om, att hjälpa till att bygga vårt land med tryggheten av ett uppehållstillstånd i ryggen. Sveriges regering skulle antagligen, om de kunde, hellre se att alla dog än att de tog sig hit (hårt javisst, men det är ju det våra nya lagar innebär).

Sveriges nya lag kommer leda till att många fler människor dör. Så enkelt är det och det spelar ingen roll hur våra politiker försöker gömma sig. De blir oavsett bortförklaringar direkt ansvariga för att ännu fler småbarn drunknar. Vi vet det, de vet det. Ändå så låter vi det ske.

Ni på listan här under är genom ert beslut om två dagar, beroende på hur det går, direkt delaktiga i skapandet av 1000-tals nya Nadia Murads. Hoppas ni sover gott om nätterna…

Röstar regeringen igenom de nya lagarna så är namnen på följande lista för alltid persona non grata för mig. De kommer aldrig mer få min röst och de kommer, oavsett vad de gör härefter, aldrig kunna kompensera sitt svek. Hellre lever jag resten av livet med Annie Lööf som statsminister än stödjer politiker som kallblodigt mördar människor på flykt. Det samma gäller såklart för varje politiker som ställer sig bakom det här. Ni har alla fortfarande chansen. Ställ er på en stol och skrik, be de andra dra åt helvete. Gör något för guds skull. Gör ni inte det och förslagen går igenom kan ni för alltid krypa tillbaka till era grottor.

Stefan Löfven

Ibrahim Baylan

Ylva Johansson

Magdalena Andersson

Per Bolund

Ardalan Shekarabi

Peter Hultquist

Morgan Johansson

Anders Ygeman

Alice Bah Kuhnke

Karolina Skog

Mikael Damberg

Anna Johansson

Sven-Erik Bucht

Peter Eriksson

Annika Strandhäll

Åsa Regnér

Gabriel Wikström

Gustav Fridolin

Helene Hellmark

Aida Hadzialic

Margot Wallström

Ann Linde

Isabella Lövin

FacebooktwitterFacebooktwitter

You may also like...