Vårt samhälle är sjukt – Vi har bara inte upptäckt det än

Vårt samhälle är sjukt. Vi har bara inte upptäckt det än.


Två sjukdomar som har plågat människan de senaste seklen är mässlingen och cancern. I det moderna Europas begynnelse sköljde mässlingen då och då som en våg av död över folket. En sjukdom som, när den drabbar en ung människa, sällan är farlig medan den för en vuxen individ ofta leder till döden. Därför spar den egna kroppen efter tillfrisknandet en bit av sjukdomens DNA i sitt eget så att den senare skall känna igen mässlingen vid ett nytt angrepp och kunna bekämpa den direkt vid nya utbrott. I dagens samhälle är cancern det största hotet. Det som gör cancern extra svår att stoppa är att cancercellerna besitter en inbygd funktion som hjälper dem att växa under radarn för vårt immunförsvar. Tumören skickar ut signaler om att allt är i sin ordning. När vårt immunförsvar sedan accepterat dessa signaler så kan tumören i lugnan ro växa sig så stor och stark att den inte längre går att stoppa när den väl upptäcks.

Två sjukdomar har plågat den demokratiska utveckligen i Europa det senaste seklet. Sverige har aldrig på allvar utsatts för någon av dem. Hos oss fick nazismen som under 1900-talets första hälft lamslog Europa aldrig fäste och vi rycktes heller aldrig med i den våg av kommunistkamouflerad fascism som senare drabbade stora delar av världen. Det här gör att vår historia är mindre befläckad än andras. Men det gör också att vi inte har några rester kvar av viruset hos vårt immunsystem som kan hjälpa oss att känna igen och bekämpa detsamma vid nya utbrott. I fråga om nazismen har vi löst problemet genom vaccinering i form av undervisning. Skolans tolv år av ständigt matande av foton från Auschwitz har gett oss det skydd mot nazismen som vi saknat. Värre är det med fascismen. Där har ännu ingen uppfunnit ett vaccin och likt cancern är den mycket bättre än mässlingen på att gömma sig under tiden den växer.


Fransk fascism i form av ungdomsläger.

Fransk fascism i form av ungdomsläger.


Under långa perioder syns nämligen inga tecken alls på att fascismen skulle vara den böld den är. När någon av svulstens celler blir för otålig sållas den snabbt ut. Tumören har nämligen inte råd med celler som försöker överrösta de kamouflagesignaler den sänder ut till oss andra. Vi skulle ju kunna fatta misstankar. Istället tolkar vi uteslutningen av celler som ett försök av svulsten att bli accepterad av oss, ett försök till att visa att de visst spelar efter våra regler och därmed borde får vara i fred. Svulsten växer så framför våra ögon och dess signaler granskas mindre och mindre även fast de blir tydligare och tydligare. Plötsligt spelar en partiledare en cover på synth före sitt årliga tal. Originalet är gjort av tyska ny-nazisterna NordWind vilket alla som stödjer fascismen vet. Vi andra nöjer oss med att ledaren avfärdar kritiken med att det i den svenska texten faktiskt inte finns direkta kopplingar till nazism eller fascism. En annan gång kallar en av ledarens närmsta män landets fria journalister för nationens fiender. Signalen kamoufleras snabbt i ett yttrandefrihetsargument. – Om jag tycker att de hotar demokratin, får jag inte säga det då? En annan företrädare vill se människor med automatvapen skjuta på flyktingar och en tredje säger att polischefer skall bytas ut när partiet tar makten. Svulsten skickar ut pm om olycklig ordval som i all hast blivit fel. Vi muttrar men accepterar. Svulsten växer och tränger undan oss allt mer, oss som inte försvarar vår plats.



Ju tidigare man upptäcker en tumör, desto större chans har patienten att överleva och det är dags att vi börjar se fascismen för det den är. Det är hög tid att kämpa tillbaka.

Visst, vi kritiserar ibland den fascistiska rörelsen, men då alltid utifrån egna normer samt föreställningen om att även fascisterna spelar samma regler som vi andra. Det är därför som så många av oss skruvar nervöst på sig när någon annan på allvar ryter ifrån. Vi andra ser ju nämligen bara de signaler som svulsten skickar ut och avsaknaden av historiska referenspunkter gör att vi inte vet hur vi ska tolka dem. Det är dock inte den som ryter i från som borde ändra sig. Det är vi andra. Vi måste sluta hoppas på att fascismen skall spela efter de regler som vi satt upp. Vi måste sluta hoppas på att det finns någon slags moralisk gräns man inte överträder inom denna rörelse. Det finns det nämligen inte. Inget fascistiskt parti har någonsin låtit sig blidkas av majoritetens satta demokratiska normer och det är heller inte den fascistiska rörelsens mål. Istället vill den ha all makt så att den kan sätta egna normer och regler.

Våga vara August Landmesser

Våga vara August Landmesser som tidigt vägrade göra Hitler-hälsning när alla andra tänkte att det nog inte var så farligt ändå.

Fascismen är, har alltid varit och kommer alltid att vara en cancersvulst som lever på människors osäkerhet. Den äter sig stor i tider av osäkerhet. Där riktningen inte riktigt är utstakad och de vilsna söker efter någon som kan peka med hela handen. Den infiltrerar vår vardag och den kamouflerar sig som ett legitimt alternativ. Vi måste därför bli bättre på att se igenom dess falska signaler. Vi måste isolera och bekämpa den med alla medel vi har. För om tumören segrar så dör patienten.



FacebooktwitterFacebooktwitter

You may also like...