Välkommen, vem du än är!

Det enda som kommer gräma mig när jag lägger av med handbollen är att vi fortfarande inte skapat en yrkesmiljö där människor finner det självklart att vara den de är. Det finns inte en enda homosexuell inom (elit)handbollen och det tär på själen…



I mitt jobb utsätts man för en väldigt speciell situation. Man bär som idrottare på elitnivå samhällets samling projicerade bilder av manlighet på sina axlar med allt vad det innebär av heteronorm och patriarkala mönster. Samtidigt spenderas en stor del av ens vardag faktiskt i slitna omklädningsrum med andra nakna och förmodat heterosexuella män. När jag växte upp fick man själv komma på hur man skulle klara av att handskas med denna motsättning. Resultatet var ofta jävligt ruttet.

Min generation har upplevt båda sidor av omklädningsrummen. När vi började vår elitkarriärer så skulle man stoppa pet-flaskor i stjärten på varandra och raka varandras hår. Allt för att visa upp den gällande hackordningen och få folk att rätta in sig i ledet. När man fick börja träna med seniorlaget innebar det sedan på många ställen att man som ny fick byta om på omklädningsrumsgolvet eller i pissoaren. Sedan kom skandalen i AIK år 2002 och samhället blev medvetna om problemet. De spelare som kom fram efter oss fick hjälp att ordna in sin manlighet i sammanhanget utan att balla ur. De fick lära sig om mjuka värden. Om vikten av tolerans och av allas rätt till att själva definiera vem de är. När dessa, några år yngre, förmågor kom upp i våra seniorlag gick det relativt snabbt. De nya tog ingen skit och vägrade låta sig förnedras. Vi i mitten av åldersspannet var trötta på dominansbeteendet och mobbingen och de som var äldre slutade alla rätt snart. Kanske inte över en natt, men på ett par år försvann i stort sett alla tendenser till det som läktarexperterna än idag tror sig veta förekommer i våra omklädningsrum (i alla fall inom handbollen). Som exempel kan jag ta min inkilning här i Lemgo i somras. Vi delades in i tre åldersmixade lag och fick bland annat göra en musikquiz där McGywer-jingeln räddade segern åt mitt lag. Ganska långt från forntidens förnedringsritualer. Vi har kommit enormt långt på vägen mot ett inkluderande omklädningsrum och jag lovar er att ingen av oss som upplevt den äldre versionen vill tillbaka dit.

Det finns dock något som vi ännu inte lyckats fixa till. Något som gör mig bedrövad när jag tänker på det. Det finns fortfarande inga homosexuella spelare på den stora internationella scenen som känt sig så säkra att de vågat vara öppna med sin läggning.

Jag har inget tolkningsföreträde i den här frågan. Jag vill bara så ödmjukt som möjligt säga att jag tycker det är synd att jag kanske hinner lägga av innan vi har en miljö som är så inkluderande att även de manliga spelarna vågar vara öppna med sina sexuella preferenser (om det är en önskan såklart). Jag hade önskat att vi kommit så långt att folks sexuella preferenser hade blivit till en icke-fråga. För en icke-fråga är det ju faktiskt. Det enda som spelar roll är hur man beter sig mot lagkamrater och vad man presterar på planen. Allt annat är oväsentligt för vem man är i laget och vilken roll man har att spela.

Jag hoppas att vi i vårt omklädningsrum, har en miljö där någon kan vara precis vem de vill. Det vore ett enormt nederlag för mig och för andra om det senare kommer fram att det funnits människor som inte nått sin fulla potential bland oss eftersom de varit rädda för att inte bli accepterade. Jag tror att vi är öppna för att ta emot ditt sanna jag på ett värdigt sätt nu och snabbt inkludera dig. Vi känner dig ju redan och vem du ligger med kommer inte få oss att ändra uppfattning om dig. Jag hoppas att du, om du finns bland oss, känner det samma och vågar ta steget. Om du vågar vara en av oss på riktigt så lovar jag att hålla din rygg fri. Eftersom det inte finns någon att fråga om vad vi i förväg kan göra bättre för att underlätta för dig så är det svinsvårt att göra specifika saker i förväg men jag är säker på att vi löser det på uppstuds.

I framtiden hoppas jag att kommande spelare både slipper fundera på om de skall berätta om sin sexualitet och vad det är man gör som får ens polare att gömma stora delar av sina identiteter. Jag hoppas nämligen att vi snart fixat en så inkluderande miljö att alla, oavsett vem man är, känner sig så välkomna att de kan dela med sig själva utan rädsla för att hamna utanför. Finns du i mitt lag och vill slippa släpa på den gamla dammiga hemligheten längre så säg något, ge oss ditt förtroende. Vi kommer fixa det, jag lovar!



FacebooktwitterFacebooktwitter

You may also like...