Vi måste sluta exportera vapen om vi på allvar önskar mildra flyktinkrisen

Sveriges vapenexport måste upphöra om vi på allvar skall kunna säga att vi gör något för att mildra flyktingkrisen. Den nya Kex-utredningen från 2015 slår fast att vi behöver ett demokratikriterium för att avgöra om ett land är lämplig mottagare för våra vapen. Historien visar dock att vi, oavsett vilka kriterier vi sätter upp, bara lurar oss själva. Våra vapen kommer förr eller senare både att döda människor och att driva många fler på flykt.



I Irakiska Kurdistan trampar år 1992 den då tioårige pojken Rahim Said1 på en mina troligen fylld med svenskt sprängmedel från Nobel Kemi2. Han får sitt ben bortsprängt. Pojken är ett av alla barn i Röda Korsets rapport från samma år som berättar att så mycket som varannan familj i de värst drabbade områdena antingen har förlorat en medlem eller sett någon få kroppsdelar avslitna. Sedan dess har de svensk/italienska minorna skördat ytterligare tusentals offer3. Sveriges del i Rahims tragiska öde är varken en slump eller otur. Rahims öde är istället en del av den kollektiva skuld vi bär och kommer vara tvungna att fortsätta bära tills det att vi slopat vår vapenexport helt och hållet.

Vår historia är full av exempel på när vi sålt vapen till länder som ansetts ha uppfyllt då gällande kriterier men som bara några år senare använts till folkmord terror och förföljelse.

Vi sålde granatgevär, kanoner och eldgivningssystem till Saddam Hussein på 80-talet. Irak var då inte den säkerhetspolitiskt största risken utan sågs istället som en sund motvikt mot Iran. Att vapnen sedan användes först för att mörda Husseins egen befolkning och sedan för att invadera Kuwait sopade man snabbt under mattan4.

Vi byggde upp den Jugoslaviska krigsmakten under samma decennium. 1989, två år innan inbördeskriget utbröt var den då kommunistiska diktaturen den tredje största köparen av våra vapen. 1991 utbröt kriget och våra vapen, nu främst i händerna på den serbiska armen och dess bundsförvanter, användes plötsligt högst sannolikt i den slakt av den bosniska civilbefolkningen som tilläts fortgå under några år. I Sverige slog man ut med armarna och införde vapenembargo mot Bosnien vilket ytterligare spädde på den förödande effekt de svensktillverkade vapnen som redan fanns i omlopp hade.5

Vi har under -90, och 00-talet indirekt satt granatgeväret Carl-Gustaf i händerna på såväl Syriska samt Maliska rebeller. Även Al-Shabab i Somalia använder bevisligen vår stolta nationalexport. Enligt Anna Ek från Svenska Freds är det en också självklarhet att det förr eller senare dyker upp bilder på Daesh-krigare stolt poserande med Carl-Gustaf6. Till ovanstående grupper har Sverige förhoppnings inte sålt några vapen direkt. Däremot har man sålt dem till USA som i sin tur lämnat kvar dem på olika platser efter att de ansett sig vara klara där med sina uppdrag. Dessutom har ett stort antal svenska vapen kommit på drift efter att Libyens diktatur störtades under den arabiska våren. Libyen var nämligen ett av de länder som länge ansågs som en lämplig köpare av våra vapen7.

importexport

ERL -15 först publicerad i tysk tidning. Svenska flaggor av okänd.

Listan kan göra oändligt mycket längre. Vietnam, Indien och Pakistan, Burma. Där det finns en väpnad konflikt kan ni vara nästintill säkra på att svenska vapen förr eller senare visas upp på bild. Bara i ovan nämnda konflikter har över 10 miljoner människor tvingats på flykt. Ingen av de 23 utredningar som svenska regeringar hittills gjort under de senaste 110 åren gällande restriktioner av vapenexporten har kunnat ändra på det. Alla dessa länder har någon gång ansetts uppfylla kriterierna för att vara en bra handelspartner till svensk vapenindustri8

På 23 försök under de senaste 110 åren9 har vi hitintills inte lyckats komma fram till en lösning på hur vi kan begränsa vem som till slut använder våra vapen och mot vem. Även den senaste utredningen, kallad Kex, är trots sina ambitiösa mål om demokratisering som delkriterium i riktlinjer för lämpliga vapenkunder dömd att missa målet. För det första eftersom en demokrati idag likaväl kan vara en diktatur imorgon. För det andra eftersom utredningen återigen föreslår att önskemål om demokrati och mänskliga rättigheter fortfarande skall vägas mot försvars- och säkerhetspolitiska grunder10.

De ansvariga politikerna talar om Kex som ett ”principiellt stopp”11. Att det ur moralisk synpunkt skulle vara väldigt svårt att kringgå Kex för en regering. Det är dock svårt att inte fnysa åt sådana fantasier. Hur lätt det är för en sittande regering att rucka på grundläggande humanitära principer har vi redan sett nu under flyktingkrisen. Varför skulle en sittande regering ha större betänkligheter med att sälja vapen till en diktatur än de har över att handla med mänskoliv med Turkiet?

Istället för torra Kex behöver vi ett ett gränsöverskridande beslut på att vi slutar försöka inbilla oss att det inte är vårt fel när någons hus eller bil sprängs med hjälp av granatgeväret Carl-Gustaf. Ett vanligt argument är nämligen att vi inte kan rå för hur vapnen används. Men det är ett väldigt fånigt argument. Vapnen används precis så som de är tänkta att användas. De används för att sprida död och skräck. Att vi inte kan styra vem som i slutändan använder våra sålda vapen visste vi redan för 100 år sedan då vapenexporten först begränsades.

Försvarspolitiska- och säkerhetsintressen i all ära. Det enda svensk vapenexport kan göra för att trygga människors framtid är att upphöra att existera.



*Jag bad kloka Linda Åkerström (@lakerstrom på twitter, följ henne), ansvarig för nedrustningsfrågor hos Svenska freds- och skiljedomsföreningen att titta på texten och ge sina synpunkter på den samma vilket hon trevligt nog tog sig tid till. 

Framför allt ville hon att jag skulle nyansera två saker: Det ena är att svenska riktlinjer faktiskt har stoppat export som andra länder godkänt, vilket naturligtvis är bra och något som bör nämnas. Det andra är att krigsmateriel är så mycket mer än rena vapen och att det därför tål att påpekas att exempelvis kamouflagenät inte direkt dödar någon även om det hamnar i fel händer. Också något som naturligtvis är rätt och riktigt.

Min kommentar: Det är riktigt att ett strikt demokratikrav skulle kunna begränsa spridningen av svenskt krigsmaterial på många sätt. Det finns enligt mig dock inget kriterium som skulle kunna stoppa spridningen helt. Både i Irak och Somalia finns bevisligen svenska vapen som USA lämnat kvar. Oavsett vilka kriterier vi sätter upp så skulle USA fortfarande bli godkända för export. När de väl har vapnen så kommer de aldrig att bry sig om vad vi tycker de skall göra med dem när de lämnar militära uppdrag. Som jag även påpekade i texten så är historien full av länder som en dag uppfyllt gällande krav för att nästa dag plötsligt inte göra det längre. Där kommer vi även in på krigsmaterial kontra rena vapen.

Det är naturligtvis riktigt att ett kamouflagenät inte dödar direkt. Däremot är det inget som säger att de serbiska krypskyttarna inte låg under svenska nät under belägringen av Sarajevo. Det är inte upp till mig att bestämma om vi skall ha en export av ickedödande krigsmateriel eller inte men om det var det så hade jag sagt nej. För mig är det nämligen för svårt att sätta gränsen. Är det ok att bygga flygplanet som släpper bomben så länge bomben köps in från andra?

Det är naturligtvis inte någon kritik emot Linda jag framför. Hon och Svenska freds har ju samma långsiktiga mål som det jag föreslår i den här texten. Att vapenexporten skall upphöra helt på sikt. Jag vill bara dra det ett steg längre än alla gjort hitintills. Vi har väldigt många gånger försökt begränsa vapnens spridning efter export och jag tycker att det istället börjar bli dags att titta på om vi inte borde begränsa exporten av vapnen över huvud taget. Om vi menar att vi måste ha en vapentillverkning trots att vi i realiteten faktiskt saknar fungerande armé så får vi se till att finansiera den på annat sätt än försäljning. Om ni trot att det är ett måste att vara självförsörjande av vapen för att upprätthålla vår neutralitet så önskar jag upplysa om att vi inte varit detta under de senaste 50 åren.



Källor:

1Ludington Daily News: Iraqs Mines Keep Claiming Kurdish Lives. 3/9 -92

2Sveriges riksdag: Den svenska och internationella vapenhandeln. Motion 1991/92:U403

3Reuters i The Independent: Iraqi Kurds Struggle to Sweep Saddam´s Landmine Legacy. 18/11 -08

4Sveriges riksdag: Den svenska och internationella vapenhandeln. Motion 1991/92:U403

5Sveriges riksdag: Den svenska och internationella vapenhandeln. Motion 1991/92:U403

6Nyheter24: Terrororganisation IS använder svenska vapen. 3/10 -14.

7Svenska Freds: Här finns vapnen. 29/10 -14

8Statens ofentliga utredningar. Slutbetänkande av Krigsmaterielexportöversynskommitén, KEX. Stockholm 2015. S. 109-132

9Statens ofentliga utredningar. Slutbetänkande av Krigsmaterielexportöversynskommitén, KEX. Stockholm 2015. S. 109-132

10Dagens Nyheter: Demokratikriterium för vapenexport får kritik. 26/6 -15

11Dagens Nyheter: Demokratikriterium för vapenexport får kritik. 26/6 -15

FacebooktwitterFacebooktwitter

You may also like...