Del 4. ´Var är alla flyktingkvinnor?` – Flyktingkvinnor som slagträ i flyktingdebatten

Minns ni när en rad hastigt frälsta feminister tog flyktingkvinnornas parti och det skreks vitt och brett om att det bara var unga män som kom hit? Idag, då 10 000-tals barnfamiljer (och äldre) sitter utanför Fort Europas gräns och hungrar samt fryser ihjäl är det ingen som skriker längre. Meningen var ju aldrig att de skulle komma hit, meningen var att färre av männen skulle göra det. Den här texten handlar om varför det var uppenbart redan i höstas varför männen var först, samt vad folk borde fokusera på om de menar allvar med att stödja kvinnor på flykt?

Minns ni hösten 2015? UNHCR kom med en av sina återkommande rapporter: Gender Breakdown of Arrival Juni -15 till Januari -16 (vilken ni kan hitta här). Där stod det som just då var helt riktigt, att 70% av flyktingarna som anlänt till Europa var män. Folk runt omkring i landet Sverige gick i taket. Vissa för att de inte förstod, vissa för att de förstod men såg en chans att utnyttja rapporten i syftet att skapa opinion mot flyktingarna även bland väljarna som normalt står åt det invandringsliberala hållet. Tre exempel på de förstnämnda och ett exempel på de sistnämnda följer nedan. 

Av det känslomässiga slaget:

Av det mer reflekterande slaget:

Av det mer beräknande och usla slaget:

Nu är det ju givetvis inte Lamottes fel att hans krönika blir kidnappad. Dock är det hans ansvar att han helt utan reflektion slänger bensin på majbrasan. Jarlbro menar å ena sidan att vi svikit kvinnorna och att de borde få komma hit vilket jag givetvis instämmer i, dock känns det å andra sidan väldigt mycket som att han samtidigt vill minska antalet män. Något jag personligen tycker vore rätt korkat och rasistiskt. Antingen har folk rätt till skydd eller inte, PUNKT. Uvell i sin tur garderar sig visserligen snyggt och säger att hon inte vet vad man skall göra men antalet män måste i vilket fall minska (återigen är det inte tal om att öka antalet flyktingar för att jämna ut kvoterna). Från Avpixlats håll var ingenting annat än hårdvinklad rasism att vänta.

Värst var dock nog ändå alla plötsligt frälsta feminister på sociala medier (ni vet platserna där man aldrig behöver visa källor, bara skrika högst samtidigt som man river ner skratt genom att vara elak) för ett ögonblick verkade varannan människa engagera sig i de stackars kvinnorna. Det som dock slog mig var att det väldigt sällan handlade om att rädda fler kvinnor från en farlig miljö, istället handlade det om att ta hit färre flyktingar i allmänhet och då män i synnerhet.

Återigen hade kvinnor alltså reducerats ned till ett slagträ i debatten mellan (mestadels) män, ett slagträ som vanligt utan egen röst att göra sig hörd med. Denna gången var det flyktingkvinnan som, utan att tillfrågas, fick agera slagträ i argumentationen gentemot flyktingmännens vara eller inte vara (vilka hade dominerat den första vågen av flyktingar från Irak och Syrien).

Det här fick mig frustrerad redan i höstas och innan det dyker upp i mitt Facebook-flöde igen skulle jag vilja försöka utveckla varför det för mig är självklart att fler ensamma, unga, friska män kommer i början av en stor folkvandringsvåg än kvinnor, äldre och barn. Dessutom tänkte jag knyta an till senaste delen om ”Varför drunknar barnen” och visa på vad vi i väst egentligen borde kämpa för om vi på allvar vill visa att vi bryr sig om flyktingkvinnornas situation.

(OBS: Det handlar inte på något sätt om att påstå att många länders patriarkaliska kulturer inte har jävligt mycket att önska när det kommer till kvinnosyn. Det är istället en reaktion på hur denna vetskap blandas ihop med fakta som inte hör dit, för att sedan blandas till en illaluktande rasismklump som till sist presenteras i feminismens namn. Jag menar även om de fattar ännu mindre om jämställdhet än oss svenska män, vad är det ni menar är alternativet? Utbildning i jämställdhet under härligt kulsprutesmattrande och bombmattor?)

Så Rebecka, låt oss tala allvar.


Varför är det bara unga män bland flyktingarna?

Låt oss börja med att slå fast att det nu är 56% av dem som flyr över medelhavet som odiskutabelt är kvinnor och barn.

Låt oss sedan titta på varför det var annorlunda innan. Som jag ser det så finns det två enkla anledningar som förklarar varför den första vågen flyktingar nästan uteslutande bestod av unga, friska, och ensamstående män:

  • Unga, friska män rör sig betydligt snabbare än barnfamiljer och gamlingar. Jag tycker det är relativt självklart att jag skulle hinna fram till Syrien till fots före mina vänner som har barn. Varför skulle det då vara annorlunda för människor från Syrien? (Varför människorna inte stannar i de första lägren kan ni läsa om här).

 

  • Låt oss helt enkelt vara ärliga. En kvinna kan, i Sverige, knappt gå på krogen utan att bli tafsad på. Vad tror ni händer med en ensam, rättslös kvinna som ingen bryr sig om? I varje land väntar nya faror och inte ens när hon teoretiskt skulle nå Sverige går hon säker. Mörkertalet över begångna brott mot kvinnor på flykt är med största sannolikhet enormt och när man tänker på det från den vinkeln är det nog inte så konstigt att ensamstående kvinnor och unga flickor nog drar sig för att ge sig ut på vägen.

 

Den första anledningen förklarar varför det inte kom så många barnfamiljer i början och den andra varför det fortfarande inte kommer speciellt många ensamma kvinnor eller flickor. Den andra anledningen för oss även in på kvinnans utsatthet. Denna utsatthet visar sig främst genom mäns våld mot kvinnor samt kvinnornas extra utsatthet som kommer genom att de från början inte har samma ekonomiska förutsättningar som män. Även i Syrien och Irak har män det mycket bättre förspänt än kvinnorna.

För att slippa debatten om att jag är någon slags pk-kommunist med en snippa istället för en snopp så tar vi med några källor som kan bekräfta det jag säger:

 

 

 

 

 


Vad kan man göra för att underlätta även för flyktingkvinnorna och nå en bättre könsfördelning mellan dem som tar sig hit? (Sammanfattning/Reflektion)

Först vill jag säga det att jag för egen del gör jag inte skillnad på kvinnor och män som behöver skydd, det borde alla som behöver få PUNKT. Däremot kan vi vara överens om att det som vanligt råder orättvisa förutsättningar könen emellan och att det  därför ändå finns en vits med att titta på vad man konkret kan göra för att förbättra kvinnornas situation.

Som den största anledningen till kvinnornas utsatthet ser jag transportörsansvaret. Som jag tog upp i del tre: ”Varför drunknar barnen” finns för kvinnor och barn ingen säker och laglig väg att ta mot Europa utan de måste, precis som männen, ut till fots på vägarna och haven. Det är här det blir problematiskt, om resan är livsfarlig för männen, föreställ er då hur det är för kvinnor och små flickor.

FI och Gudrun vill att vi ska öka antalet kvotflyktingar och ge platserna till kvinnor, vilket i sig inte är ett dåligt förslag, bara inte bra nog. Det är till och med så att 6 av de 8 största partierna har sagt att de vill inför humanitära visa. Problemet är bara att ingen vill prata om hur många och när. Jag anser att vi måste hitta lagliga vägar för alla som behöver. Så länge vi inte gör det utan begränsar oss till vissa individer så blir alla andra åtgärder bara nya lotterier där de lyckliga vinnarna får en enkel biljett till landet av mjölk och honung.

När vi gjort detta återstår naturligtvis de vanliga problemen med fördelningen mellan Europas länder och belastning av välfärdssystemen men vi slipper å andra sidan förhoppningsvis simma bland döda femåringar under chartersemestern.

Förutom detta så måste man se till att kvinnorna inte faller mellan stolarna när de väl når hit. Personligen tycker jag att det är oacceptabelt att inte ens vi, ett av världens rikaste folk, kan garantera dessa kvinnor säkerhet från män som vill utnyttja deras utsatta läge. Vi måste se till att dessa människor får den hjälp och det stöd de behöver för att bearbeta vad de varit med om. Sen behöver vi visa dem tilltro till att de så småningom på egen hand kan ta sig in i samhället precis som alla flyktingar klarat förr före dem. Framför allt måste vi sluta se människor som siffror i en statistik och istället som människor. Det är någons dotter, fru, son, pappa, granne eller jobbarkompis vi pratar om här. Inte ett streck i en kolumn.

Det, Rebecka Widmo Uvell, är vad man kan göra för att göra situationen något bättre. Bäst vore det dock om vi alla slutade kriga så att folk slapp fly från sina hem (för låt oss vara ärliga en sista gång, folk kommer bara att sluta komma om läget stabiliseras i deras hemländer).


Övriga delar i serien:

PS. Får ibland frågor om det är ok att dela inlägg jag skrivit. Det är helt i sin ordning. Dela gärna, eller tagga folk, så mycket ni vill om ni menar att det finns andra som skulle kunna vara intresserade av det jag skriver.

FacebooktwitterFacebooktwitter

You may also like...