Investeringsfilosofi – Hur jag förminskar mitt kapital och litar på att tiden fixar det igen

Börsras, bostadsbubbla och minusränta. En investeringsmiljö som får småspararen att gömma sig i garderoben med armarna runt sina klapprande knän och skrämselhickan i halsen. Sälj allt och fly fältet. Börsen är ingen plats för den lille människan.

Riktigt så illa låter det ännu inte i dagstidningarna men om marknaden fortsätter i den riktning som 2016 inlett med så kan ni vara säkra på att formuleringar så som denne kommer. Det är nämligen alltid så. När börsen går upp skall alla köpa och när den går ned skall alla sälja. Jag försöker göra tvärtom och hoppas på att det i längden skall ge ett bra resultat.

När det kommer till investeringar har alla samma mål. Det gäller helt enkelt att få de pengar man hitintills tjänat in att föröka sig på det mest effektiva sättet. Mycket skall helst bli mer och lite till. Det som skiljer sig åt är hur olika människor tror att de på enklast möjliga sätt når dit. Denna taktik är vad som brukar kallas investeringsfilosofi.

När man tar ordet investeringsfilosofi i munnen så kan det låta ganska pretantiöst. Speciellt när det kommer från sånna som mig. Detta till trots har jag här som ambition att berätta lite om hur jag tänker om investeringar. Nyckeln till min investeringsplan ligger i talen 72 och 7.

Lagen om 72 som den ibland brukar kallas är ett enkelt räknesätt för att få fram hur många år som det tar för kapital att fördubblas med hjälp av en viss årlig avkastning. Man tar helt enkelt talet 72 och delar det med den avkastningsprocent som man tror sig kunna uppnå och svaret blir då det antal år som det tar för investeringen att fördubblas om man återinvesterar sin avkastning.

I mitt fall siktar jag på 7% avkastning per år. Av dessa 7% kommer minst 5% från utdelningar. Min förhoppning är alltså att jag skall kunna bygga en portfölj som utöver utdelningar även avkastar en blygsam 2%-ig värdeökning per år. Dessa 7% per år gör då förhoppningsvis att mitt kapital fördubblas inom 10.3 år.

Målet är även att portföljen alltid skall ge så stora utdelningar per månad att jag när som helst skulle kunna få sparken och ändå inte hamna på gatan. Den skall alltså ge ett kassaflöde som mer eller mindre motsvarar någon slags minimigräns för vad det kostar att leva.

Min portfölj består av ett stort antal bolag från främst Norden samt Nordamerika. Egentligen spelar det ingen roll eftersom det handlar om en och samma portfölj med jag försöker hålla en uppdelning som ger lika delar Sverige/Övriga Norden/Canada/USA/Övriga världen (då genom bolag handlade på någon av dessa listor men verksamma på andra platser).

För portföljen i stort så försöker jag diversifiera över flera branscher och länder/valutor. Jag tror på att försöka diversifiera bort risk. För de individuella inköpen så kommer det säkert att växa fram en klarare bild över hur jag går tillväga i framtiden. Ledorden är dock alltid fritt kassaflöde, utdelning, tillväxt och skuldsättning. Jag letar alltid efter stora bolag med fin historik som just för tillfället är kalla som fiskpinnar. Över en konjunkturcykel kan det tillexempel i början handla om råvarubolag för att något år senare istället vara banker eller verkstad.

Sammanfattning:

Utdelning och motvalls är nog de två orden som kännetecknar mig mest. Jag tror på att handla bolag när andra inte vill ha dem längre samtidigt som jag drar mig för att köpa aktier i bolag som alla snackar om. Jag letar inte snabba klipp eftersom jag anser mig själv alldeles för dålig på detta. Istället försöker jag över tid investera i de branscher som just för tillfället är billiga. Här på sidan kommer det antagligen aldrig dyka upp några djupa analyser då jag anser att andra gör det så mycket bättre. Istället kan ni räkna med en hel del lösa tankar om investering i allmänhet och de specifika bolag som jag kikar på.

FacebooktwitterFacebooktwitter

You may also like...